emolie

Hej alla pigga o glada.

Idag har jag varit väldigt effektiv tycker jag. Två saker har jag lyckats krysssa för i min "göra idag" lista och mer ska det bli. Nu hade jag tänkte att styra upp med lite smaskens bakning a la kladdkaka för två! Det är jag och pappa som kommer att få njuta av underverket. Medan den är i ugnen ska jag spendera mitt liv i en skrubb.. nere i en källare, Någonstans på Kvarnvägen... tror jag bestämt.
Peppa för flytten Emelie.
Men hörni, jag säger bara en sak -



TJOCKA O GLADA MED EN KAKA SOM JAG SKA BAKA

I've got a confession to make.

Det här är inte min första, enda blogg. Förlåt, jag vet inte riktigt vad jag tänkte på men jag har faktiskt haft fler bloggar än den här. Jag hoppas att ni någon gång kan förlåta mig.

För att kanske göra skadan lite bättre tänkte jag dela med mig av några (inte helt genomtänkta) inlägg som jag skrev back then. Enjoy I say.



Nu är den här...

Jag gick upp klockan halv åtta, fast jag hade redan varit vaken i över en trettio minuter då. Jag vågade inte somna om, för jag trodde att jag skulle missa larmet och så skulle jag komma försent. Jag hörde rösten till tåget som skulle gå till Uppsala två ggr. Och jag fick nästan panik, för jag trodde att jag hade kollat fel på tiden, eller att jag hade missförstått och att vi inte skulle ta fem över nio som jag trodde!
Patetisk jag är.

Well well,
nu sitter jag iaf här färdigklädd, duschad, mätt och har en fräsch andedräkt.
Nu kan det inte gå fel..
Eller?

Ni får se sen hur det blev, om det blev bra/dåligt eller som vanligt.
Än så länge... /emelie


13.20 är klockan. På GUC -grafiskt utbildnings center. (det låter så mkt tuffare när man säger hela namnet.)

Jag kommer att hata onsdagar. Onsdagar är min hat-dag.
Det är så typiskt. Bara för att jag inte förstår mig på matte och är helt lost när man bara nämner namnet. Så måste jag vänta från tio över ett till femöverhalv tre.
*
Om man bortser från det så tycker jag om min klass, EX2B.
Jag har ganska så bra schema också, om man bara skulle kunna radera Onsdagar.

Nu ska jag kanske på bio med Issa, beror på om hon orkar vänta till dess.. hon har ju slutat! SÅKLART.


Jag kommer nog att skriva mer, det här är väldigt bra tidsfördriv.
/ Emelie.

Idag kära vänner har jag städat nere i källaren. Det var ett riktigt projekt måste jag säga! Ni ska få se för och efter bilder senare när vi är färdiga. Det har känts väldigt jobbigt att vara inne en sommar dag som denna, därför tog Karolina och jag ut en del saker och sorterade, lite solljus vill man ju ha på ansiktet ändå! 

När vi höll på att plocka till bland allt skit så märkte vi att vi hade väldigt mycket pantburkar, vi tog bilen till affären för att göra pantburkarna till pengar istället. Vi fyllde en hel kundvagn plus att vi var tvugna att hålla i några påsar, lite pinsamt tyckte vi att det var. Men tänkte att om några frågar så säger jag att vi har varit ute och rotat bland soptunnorna! Hela 134 bagas fick vi, inte så illa faktiskt.

Jag måste bara berätta att jag tror nog jag slog rekord igår. Jag blev klar med engelskan kvart över fyra och var fast besluten över att jag skulle hinna med tio i fem tåget. Så jag halvsprang från skolan ner till stationen (eftersom anslutningsbussen hade gått, och några pengar till stadsbussen hade jag såklart inte) Med solen gassandes i ansiktet och svetten som drypte om hela mig hann jag på 25 min. Det var en pärs måste jag bara säga, men vad gör man inte för mannen sin?

Nej nu ska jag skynda mig ner till affären innan dem stänger, för det är nämligen fest i min stövel ikväll och jag väntar bara på att Anna Panna ska komma.

Tills vi hörs igen
Emelie

Som Bert brukar säga, fast såklart dagboken. Men det är väl samma sak? Bloggen, är du min dagbok?!
Ja, det är väl klart. Du är mitt liv brukar jag säga.

Och vart befinner jag mig en sådan fin och vacker dag som denna?
Inne i skolan framför en dator, vi har religion och ska skriva en uppsats om sekter.
Men min inspiration har inte tagit till sig riktigt ännu. Ack, hur ska det här sluta egentligen?
Att jag har ont i örat gör inte saken mycket bättre, måste vara pga den där killen som satt bakom mig i tåget och- bussen, lyssnandes på högsta volym med Linkin Park. Stackars den killen förresten, han kan inte ha mycket hörsel kvar.

Okej, dags med att ta tag i människors sjuka beteenden och sekternas betydelse.
I can't wait.

Miljö.

Vad blir första tanken, bilden, känslan då ni läser det ordet?
Jag vet att det blir olika för nästan alla er, det är ju det som gör oss så olika. Vårt himla tankesystem som kan vara både bra och dåligt.

Det vill säga, om ni tänker som mig= skitsuperduperbra,
om ni dessvärre inte tänker som mig= FÖRSVINN HÄRIFRÅN NI HAR INGENTING HÄR ATT GÖRA!!!! och medan ni springer i lite halv chockad panikgång kastar jag en kruka efter er. HAHA who is the man now?!

Det jag vill komma fram till är att vi måste ta tag i våra kragar, nej, trosor/kalsonger, och hänga upp dem ovanför våra huvuden så att vi får något gjort. (kan ju vara lite svårt på grund av att vi knappt kan stå av smärta) Men jag hoppas att ni förstår vart jag vill komma? Vi måste sätta fart på krutet, väcka gubben och sätta igång.

Man behöver inte göra allt, det räcker om man gör en liten förändring i taget. Idag tog jag till exempel med mig en plastpåse hemmifrån, istället för att köpa ännu en till på affären - SMART. Jag köpte också ekologisk havregryn och kakao. Det är inte mycket, men jag känner mig redan som en bättre medborgare!

Så ta tag i gummistövlarna och spraka er i röven.
Släng ert skräp i papperskorgen!

Dra på er supermannen dräktarna och rädda världen.
I know that you can do it, now who is with me?

Ja, som ni märker har jag hamnat i en svacka och är inte sugen på att sitta vid bloggen alls för fem öre. Även fast jag har tusen saker som jag egentligen skulle vilja ta upp. Men när det är så fint väder och då jag har min älskling på besök kan jag inte sitta vid datorn.

Nu har jag tråkigt, Karl har åkt hem för länge sedan.. så då kom bloggen bra till. Bra att du finns med andra ord.

Så vad har jag gjort dem här frånvarande dagarna på bloggen, listan blir lång men jag tar bara upp det viktigaste!

Valborg, med en massa roligt folk, dricka och fint väder -kunde alltså inte bli bättre.

Jag har låtit Karl totalt krossat mig i kubbspel, men som tur var tog jag igen det på YATZY (det är min grej helt enkelt)

Jag har tjänat ihop pengar med att jobba på Rummet Rita

Haft en mysig picknick med Karl och badat badkar (kan inte bli bättre)

Imorgon är det skola som gäller och jag känner mig faktiskt fit fot fight.
Utvecklingssamtal med Jan har gjort så att jag nästan vill åka till skolan nu!

Janne I miss you!

Jag börjar känna mig sådär skoltrött som alla gör någon gång ibland.
Men det är så mycket betyg som jag måste fixa och jag ligger efter,
kan inte någon bara stänga av klockan en dag så skulle jag hinna ikapp!
Well, well what are you gonna do about it?


Jag gillar det fina vädret och tycker att det är väldigt bra!
Hoppas att det håller i sig till sista april "peppar, peppar"


Men just det, en stor händelse. Min moster är på besök, Goddag på dig!!!

Jag behöver dig.

Jag drömde att jag hade ett skotthål på högra sidan om min mage. Det var vitt kladd i hålet och när jag sköljde det med vatten så kom det ut vita klumpar, sen kunde man se in i hålet, som aldrig tog slut.

Jag sitter här i skolan, på biblioteket, och känner mig sådär lagom underhållen. När jag satte mig på tåget så hade jag vetskapen om att jag skulle prata engelska i en och en halv timme. Nu visade det sig att när jag kom fram till dörren så såg jag den där lappen (som man i vanliga fall alltid vill se) Information för Engelska C elever, läraren är sjuk. 

Jag har fått jobb!!!!!
För att gå rakt på sak.

Så Hej framtiden, dörren står vid öppen och jag välkomnar dig starkt.
Nu är det bara lönetalk som fattas och några autografer här och där så är det klaffat och klart!
Just nu går det rätt bra för mig, det tycker vi om!

Helgen har bestått av att inte göra något alls i princip. Fast det har varit skönt, Karl har så snällt underhållit mig med att baka, hälsat på hans Mamma och mormor, spelat kubb (jag vet att det är tidigt men fan jag längtar till sommaren) och såklart TV spelet har regerat hos familjen Dreyer.

Idag har jag umgåtts med familjen vilket inte har varit helt fel det heller. Har tvingat mig själv att göra klart svenskan så nu är det bara finslipet som saknas. Historian har jag också jobbat mig egenom!

Nu är det bara lite friskluft som saknas sen är man tipp topp igen.
Någon som har lust att följa med?

Idag på morgonen går jag helt ovetandes in till expo som alla andra mornar. Bara det att jag snart får reda på att det är en väldigt speciell morgon, då jag får vara med om att begå kollektivt självmord -IGEN!

Event filmen är klar.

Att stå på scenen gjorde så att jag var tvungen att andas tre tusen gånger extra, för att lugna mitt så nervösa hjärta som nästa dunkade sig ut ur kroppen. En 600 publik då man ska göra saker som man bara visar hemma, är ju ingenting som jag kan rekommendera! Men även fast jag helst vill gömma mig i garderoben och inte synas så kan jag ju inte motstå att anta utmaningen. För det där pirriga gör så att adrenalinet spritter i kroppen och man bara älskar det.

Nu har jag alltså gjort och Sett mitt så förlöjligande, men förhoppningsvis roliga, framträdande!

Sitter fortfarande inne på expo och lyssnar på Grease, kom på då att Emla och jag gjorde ett väldigt bra framträdande i nian. Fan jag kanske har teaterskills ändå? Persbrandt vänta på mig för här kommer jag!

Nej, innan jag ska förvandla honom med min otroliga charm så är det Kinnarp som väntar. Jag har ju en tio tusen dollar arbetsstol att hämta ut då jag vinner det så ärade priset!

Det var väldigt bra, tills jag vaknade...
I just love to feel sorry for myself!

Men jag tycker om Laleh- Hide away väldigt mycket.

Jag har så himla tråkigt, och för att fördriva tiden genom att göra ingenting gick jag egenom lite bilder och hittade världens bästa glädje bild! Blev jätte glad när jag såg den och oj jag älskar den verkligen!

Jag tror nog att den köttätande växten (jag kallar den för köttisen) som jag köpte till Karl. Är, håll i hatten, Vegetarian!

Igår när Karolina och jag åt korv och makaroner så tänkte ju jag såklart på köttisen, och det är ju självklart att godhjärtade Emelie bjuder. Men icke, inte ens en tugga! Jag må då säga det, av förvåning fick jag till slut ta tillbaka korvskivan och ge köttisen lite vatten istället.

Ni kanske undrar varför den bor hemma hos mig när det är Karls. Jo, det är för att den skulle dö på fläcken om den skulle bo hemma hos honom. Jag tror att Karl och Markus är rädda för ljus, eftersom fönstrerna alltid är täckta. (Det kan bero på att de är jobbnarkomaner som alltid kommer hem på kvällen) Och när Markus kom på den briljanta ideén om att måla om väggarna svarta, kände jag att den skulle ha det bättre hemma hos mig. För en köttis behöver mycket ljus och mycket vatten. Karl tror dock inte att jag skulle kunna ta hand om den, jag råkade nämna en gång att jag lyckades ta död på en kaktus. Men nej du, jag tar hand om den som om det vore mitt egna barn. Jag pratar med den, vattnar den, och gullar med den! Det du.

Nu har du fått läsa den otroligt spännande historien om köttisen! Jag kan tro att du blev inspirerad och definitvit intresserad!!! Tack för mig leverpastej.

Men hörrni, jag kom hem ändå!

Jag vet inte riktigt vad det är för något, för även fast alla tröga människor däruppe bringar en lycka, och viss mån irritation (farmor, hörapparat hallå?) och även fast luften där är mycket renare och man känner att man faktiskt kan andas. Så finns det något i Örbyhus som lockar och man längtar tillbaka.

Kan det vara mor och far? Kanske till och med grannen Annie, som man aldrig pratar med men tycker väldigt mycket om, bringade fram en slags saknad. Det må hända att mannen som gör mig knäsvag av lycka, hade något med saken att göra. Eller på tal om alla vänner som gör de där små, men stora ögonblicken, värt att leva.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det kan vara, kanske allt sitter ihop. Men jag tror nog att det är instinkten om att det här är mitt hem -ja, jag har blivit till ett djur (glömde kanske säga det?). 

Nu är jag i alla fall hemma.

För att föreviga de dagar som jag har tillbringat i min power källa så kom såklart kameran flitigt till hands.

Lite smakprov.

Och ett tips, kolla in http://pixbox.se/, mycket bättre än facebook och bilddagboken! Gör som mig, bli medlem (emolie är användarnamnet såklart)



Jag och Danne på skoter äventyr i Överkalix




En snabb visit i mormors blivande lägenhet (mormor, Karolina och Rickard)



Ni vet, det där man gör i hissar!


                  

                                            Min kära farfar, syster och farmor.


                                          Några nykomlingar i familjen

Idag har jag sagt hejdå till världens bästa kille, jobbat, städat och packat.
För imorn bär det av till feta släkten med en massa mat och skoter åkande!

Glad Påsk på er,
så hörs vi när jag kommer tillbaka.

Om jag gör det vill säga!
Ahhh!!! Fundersam nu va?




(psst, karl i love u)

Men någon form av sinnesrubbning kan man få om man ska begå kollektivt självmord.
För det ska jag göra, om bara 2 h.

Kan vara en anledning till att jag pratade ensam till flingpaketet, på engelska, imorse vid frukosten.
Jag vet inte om det är orsaken eller om det bara är jag som är... knäpp?
Kan vara.


Sparka mig i rumpan och säg lycka till.
Sen kommer det vara en jakt på ett nytt liv och nya kompisar.






Men så går det väl om man begår kollektivt självmord?