En trög norrlänning

Men hörrni, jag kom hem ändå!

Jag vet inte riktigt vad det är för något, för även fast alla tröga människor däruppe bringar en lycka, och viss mån irritation (farmor, hörapparat hallå?) och även fast luften där är mycket renare och man känner att man faktiskt kan andas. Så finns det något i Örbyhus som lockar och man längtar tillbaka.

Kan det vara mor och far? Kanske till och med grannen Annie, som man aldrig pratar med men tycker väldigt mycket om, bringade fram en slags saknad. Det må hända att mannen som gör mig knäsvag av lycka, hade något med saken att göra. Eller på tal om alla vänner som gör de där små, men stora ögonblicken, värt att leva.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det kan vara, kanske allt sitter ihop. Men jag tror nog att det är instinkten om att det här är mitt hem -ja, jag har blivit till ett djur (glömde kanske säga det?). 

Nu är jag i alla fall hemma.

För att föreviga de dagar som jag har tillbringat i min power källa så kom såklart kameran flitigt till hands.

Lite smakprov.

Och ett tips, kolla in http://pixbox.se/, mycket bättre än facebook och bilddagboken! Gör som mig, bli medlem (emolie är användarnamnet såklart)

image38

Jag och Danne på skoter äventyr i Överkalix


image40

En snabb visit i mormors blivande lägenhet (mormor, Karolina och Rickard)

image41

Ni vet, det där man gör i hissar!


                 image43  image42

                                            Min kära farfar, syster och farmor.


                                          Några nykomlingar i familjen

image44

Kusin Isabell med sin Amelie

image45
 
Kusin Kamilla med sin Saga

image46

 Kusin Daniel med sin Ronja


Okej, nu måste jag sluta innan det går över till besatthet, men där har ni i alla fall en del av min familj.
I'll see you later alligator!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0