emolie

Jag tror nog att den köttätande växten (jag kallar den för köttisen) som jag köpte till Karl. Är, håll i hatten, Vegetarian!

Igår när Karolina och jag åt korv och makaroner så tänkte ju jag såklart på köttisen, och det är ju självklart att godhjärtade Emelie bjuder. Men icke, inte ens en tugga! Jag må då säga det, av förvåning fick jag till slut ta tillbaka korvskivan och ge köttisen lite vatten istället.

Ni kanske undrar varför den bor hemma hos mig när det är Karls. Jo, det är för att den skulle dö på fläcken om den skulle bo hemma hos honom. Jag tror att Karl och Markus är rädda för ljus, eftersom fönstrerna alltid är täckta. (Det kan bero på att de är jobbnarkomaner som alltid kommer hem på kvällen) Och när Markus kom på den briljanta ideén om att måla om väggarna svarta, kände jag att den skulle ha det bättre hemma hos mig. För en köttis behöver mycket ljus och mycket vatten. Karl tror dock inte att jag skulle kunna ta hand om den, jag råkade nämna en gång att jag lyckades ta död på en kaktus. Men nej du, jag tar hand om den som om det vore mitt egna barn. Jag pratar med den, vattnar den, och gullar med den! Det du.

Nu har du fått läsa den otroligt spännande historien om köttisen! Jag kan tro att du blev inspirerad och definitvit intresserad!!! Tack för mig leverpastej.