W.H Auden
Funeral Blues
Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.
The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.
Njuter av Bert
Typ världens bästa BERT <3
Plufsigt moln
Jag sitter på ett plufsigt moln, och siktar upp mot stjärnorna!
Jag tittar ner på kaoset, jag vill inte leva här.
Jag tittar ner på Sandra, för hon är så jävla snygg.
Sarah får ett sammanbrott.
För vi vill inte leva här.
OhhoooohhhOhhhhhoooooh
Jag sitter på ett pluffsigt moln
- jag vill inte leva hääääääääääääääär!
DAM DAM DAM DAM.
Låttext av: Emelie Dreyer
Who let the dogs out?
Rutiner. Ack den dagliga rutinen som gör så att dagarna står stilla, men egentligen inte.
Min morgon rutin är precis den samma, jag vet vad jag gör klockan sju på morgonen och jag vet att jag kommer att göra samma sak imorgon med. Ändå så klagar man över att allt är samma sak hela tiden och att man söker efter förändringar. Men egentligen så tror jag att jag är rädd för det, att min morgonrutin skulle bli något annat? Nej, det skulle inte fungera.
Planering. Vad ska vi göra? Repliker, kom igen nu jobba på tjejer (tur att Uno håller tag i oss).
Jag orkar inte styra upp det här korkade eventet längre.
Är det något annat som är oklart som vi måste lösa?
Planering, planering, planering.
Men vad hände, hur kunde jag bli såhär negativ?
Måste bero på vädret.
Vi måste kommunicera, do not act like a married couple.
Bra jämnförelse Uno.
Och nej, vi ska inte vara som gifta par.
Nu jobbar vi tjejer!
En ovanlig tisdag
Idag har jag raggat på Jan, tänkte bjuda honom på bärs. Jag vet inte riktigt hur reaktionen blev, är det ett dåligt tecken med att han går därifrån skrattandes?
Vi fick i alla fall tillåtelse att gå och fika istället för att ha grafisk illustration, det var faktiskt hans ideé. Konstig, men rätt gullig lärare! Så ja, en trip ner till stan sex tjejer hand i hand, kunde ju faktiskt inte bli bättre och en isté på storken är inte heller helt fel.
Jag vet att jag skulle spara mina så belönade sedlar och vara Spara, inte Slösa. Men vad ska man göra när det är 75% rea på Monki och att man bara "råkar" hitta värsta kapen = fyra tröjor. Inte nog med det, när vi går in på week day så hittar jag ytterligare en tröja! Men ni kommer att ramla baklänges då ni får höra kap priset som jag gjorde, allting sammanlagt kostade 320 kronor. Jag vet att ni nu sitter med munnen öppen och bara stirrar på priset av förundran över att något kunde vara så billigt. Det gjorde jag med kan jag bara säga.
Väl hemma så har jag ätit mig mätt på både paj och chokladmousse. Mammas lilla påhitt.
Kalle, tack för att du gör så att mitt hjärta hoppar frivolter och tack för att du alltid
gör mig så glad jämnt. Du är guld värld my little sunshine!
godnatt bloggen
Någon som har lust att ge mig dem här plaggen kanske?
Speciellt den svarta klänningen, jag ramlade av stolen då jag såg den.
AW, kärlek vid första ögonkastet <3
Afternoon delight
Igår när jag var på jobbet så fick jag reda på att jag ska få jobba där HELA SOMMAREN.
Plus att jag ska få much mera med lön. Woho, säger jag bara och gör en klackspark i luften.
Efter jobbet så var det lördagshäng hos Tom, vi käkade tacos och sen VÄRLDENS STÖRSTA BANANA SPLIT.
Vi såg på Fear and loathing in Las Vegas med Johnny Depp, en jävligt skön film måste jag säga. Jag älskar den.
- You took too much man! You took too much, you took too much..
Idag har jag gått en lång promenad ute i det fina vädret, det var skönt och uppfriskande måste jag säga.
Plugget som jag så flitigt skulle göra idag har inte gått så bra. Men dagen är ju inte riktigt slut än!
Hatar att ha mens verk
tyvärr så finns det något som gör ondare.
Men lika glad för det är jag TJOHEJ!
OJ vad jag älskar vädret (ibland)
Jag har skapliga vår känslor just nu, lyssnar på Jason Mraz och lurar mig själv att det är Maj och snart sommar. Tyvärr så håller det inte så länge när jag tittar ut och ser snön på backen. För jo, nog låg snön kvar alltid när jag kom hem till lilla Örbyhus. Men det är fint väder och jag njuter för det. Man blir som en sprattlig liten unge när den ska få något roligt, så fort solen visar sitt fina tryne!!
Jag vill göra något, jag känner att jag inte kan sitta här längre och missa allt det roliga.
Men nummer ett på listan är att städa rummet, så jag skruvar upp volymen och sjunger med ännu högre, dock mycket sämre stämma. Men det gör ingenting. Förutom att jag retar gallfeber på grannarna och min lilla syster (haha, som att jag hade så starka högtalare på datan?!)
Städa var det visst.
(vädret kan påverka mig så mycket, för nu ser jag till och med fram emot att ta fram den så oanvända moppen och sätta igång med skrubbandet)
HALLÅJA bloggen
Nu har jag suttit med projekt arbetet i en timme. Hurray to me!!!
Mycket stolt är jag faktiskt.
Så imorn ska jag ta med mig ett minne (skulle behöva två, ett till mig själv också) så att jag kan frakta hem min lilla lägenhet.. Det är mycket bättre att jobba hemma har jag kommit på!!! Slippa sitta här varje torsdag.
Men men onödig fakta egentligen.
Ojoj nu blev det bråttom, bussen går snart!!
Kaos dag
Idag har vi jobbat med eventet och det har vart riktigt kaos kan jag bara säga.
Undrar om vi kom på något vettigt överhuvudtaget?
Det är bara intriger och missuppfattningar hela tiden,
jag tror nog att jag ska spela in allting och få jätte mycket pengar,
för det här skulle fan i mig bli världens bästa reality sopa!
Men jag och Nina har i alla fall jobbat ihop ett någorlunda schema så vi hoppas verkligen
att det blir bättre nästa vecka. Vi måste kunna komma överens på något vis tycker jag!
Jaja, nu ska jag börja göra något vettigt igen så att jag inte fastnar helt i blogg skrivandet!!!!
Firar gubben
GUD så fet jag är, kan ju bara meddela att the cake kunde inte blivit godare.
Inte nog med att vi hade min superlicous tårta, pappa hade gått och köpt en pippi långstrumps tårta också!
(ni vet, den där när dem är i affären och Pippi drar med fingret på tårtan och stoppar i munnen) Plus att vi hade en massa annat smått och gott.
Vilken tur att Petterssons kom och hjälpte oss med att äta av allt goda, vet inte hur det hade gått till annars!!!
Men nu måste jag gå och läsa eller något - styra upp mitt liv kanske?
Bilder kommer upp senare när jag orkar, då ska ni få se så smaskig tårtan ser ut.
Är väldigt stolt faktiskt!!!!
käre bloggen
Det kommer väl att bli som vanligt att jag får tok stressa mig egenom det STORA SKIT UPPSATSEN dagen innan, komma utan någon sömn och påsar till knävecken. Men vad gör man inte när man aldrig kan planera skolan på ett bra sätt?
Funderar på att ha en plugg helg faktiskt, jag ska jobba också. Längtar, tycker faktiskt att det är skoj. Hoppas att det kommer mycket folk bara!!! Förra gången var det hur mycket folk som helst så det får det gärna bli igen!!
Inatt vaknade jag av att Hannah sms:ade mig och vad stog det inte?
HEATH LEDGER ÄR DÖD!!!!!!
jag var tvungen att läsa smset flera gånger om och om igen. Till sist somnade jag om och drömde en väldigt konstig dröm om honom.
Men nu äntligen slutar vi om 10 minuter, yes.
Så nu blir det hem och baka tårta för pappa fyller gammal :)
Tills vi hörs igen!
For you
Let's conquer the world
tråkig som en åsna verkligen, jag tror nog att jag bara behöver en rejäl sup!
Ah, tänk att den där alkoholen kan lösa så mycket.
Men det gör ingenting, för jag bor på landet och då har man en anledning att supa, för att göra så att fördomarna inte bara är skit snack, utan också sanning
Men nu vill tydligen min syster krypa ner under täcket, och eftersom jag har erövrat hennes säng så måste jag gå.
Hennes humör är farligt - I can tell!
So I see you later suckers
Everything changes
Jag vill bara veta, kan jag inte bara få kliva in i ditt huvud & se vad du tänker? Jag vill inte inkräkta på något vis och jag lovar att inte stanna länge. Men jag skulle kunna förstå och få ett helt annat perspektiv, än vad jag har nu.
Visst, jag är förstående och jag har tålamod.
I don't know...
När jag väl har fått smak på det goda igen så vill jag inte lämna tillbaka det I guesse.
För nu är det mitt, då vill jag inte att någon annan ska få det! Kalla mig egoistisk, men det vet jag att också du är.
Man lämnar ju inte direkt tillbaka den godaste kakan i historien, som får en att sväva upp till skyarna av lycka.
Det är inte så att man lämnar tillbaka en rutten banan, när man inte har fått äta på en vecka.
Jag skulle heller aldrig låta någon annan gå före i kön, om jag var så kissnödig så att jag höll på att DÖ.
Vi alla är egoister på ett eller annat sätt. Även fast jag kan få måttligt med dåligt samvete ibland. Jag avskyr när jag får se reklam om fattiga barn. Det finns INGA ursäkter varför man inte ger pengar till dem, eller okej, ursäkter finns det men inga godkända.
Min dåliga ursäkt brukar vara att jag inte har så mycket pengar. Men jämnfört med DEM så har jag en Förmögenhet! Jag skulle mycket väl kunna ge mitt studiebidrag till dem om jag ville, för jag bor hemma och måste inte betala räkningar. Men jag väljer att lägga ut det på struntsaker som kläder och roligare saker. Det gör jag bara för att jag tycker att det är viktigare. För man måste ju också tänka på sig själv.
Men man skulle kunna ge bort 200 kronor och ge det till dem som behöver pengarna bättre. Om jag var i deras kläder, så skulle jag bli så lycklig om jag fick reda på att den personen gjorde så. Bara för att den brydde sig om att jag skulle få ha det bra.
okej, jag kanske drogs med lite grann i skrivandet. Det var meningen att det här bara skulle bli ett kort och sammanfattande inlägg -om ingenting egentligen.
oroligärjagnogändåmenhoppas
jaghoppas
Make that two please
Så stay away om ni vill överleva.
Men man kanske borde pröva den på en eller två, för att se om den verkligen ger verkan.
(ni förstår säkert vilka jag menar)
Det är nu som jag ska börja styra upp allting, fixa ihop allting så att jag blir nöjd (är aldrig nöjd men..) Det är nu som jag borde kämpa och sikta in mig mot framtiden. Jag måste vara redo att hoppa när det väl är dags, men jag är inte redo på långa vägar och jag vill inte förbereda mig. Lathet, fy fan vad jag är lat. Orkar inte och vill inte!
Kämparglöden har släckts för länge sedan och jag vill inte bry mig om framtiden!
Jag vill upptäcka så mycket, men det är så liten tid. Jag vill upptäcka världen, jag vill träffa andra människor och jag vill hoppa in i andra kulturer.
Jag vill upptäcka livet och bli en riktig sann äventyrare!
Jag vill ha spännande berättelser till mina barnbarn och jag vill att dem ska tänka
(åh vilken lyckost)
Innan jag dör så vill jag känna att jag har gjort allt som jag har velat i livet. Förutom dem drömmar som bara skulle förbli drömmar, för att jag har valt det själv.
Det är så lång tid kvar men ändå ingen alls. Jag kan se mig själv sitta i min lilla stuga vid havet, med käppen i högsta hugg för att försöka föra mig framåt. Envis som en gammal get, kommer alla att kalla mig, när jag är därute i ovädret för att samla in ved och medan ska jag sjunga-
I BELIVE THAT I CAN FLY
(väldigt högt med en aning falsk stämma)
Abroad here I come
Ångest inför framtiden? Många frågor om vad ni ska göra efter skolan? Tjäna pengar på ett spännande sätt, kanske tilltalar en förvirrande student?!
Jobbmässan Work abroad tour kan kanske vara just det du söker.
Då är det fokus på utlandsjobb inom EU/EES-länderna och på enklare jobb inorm turism, hotell och restaurang samt vård och servicesektorn. Utländska arbetsgivare, rekryteringsföretag, aupair- och volontärorgonisationer samt europeiska arbetsförmedlare kommer att delta.
Mässan vänder sig såklart till alla, men främst åldern 18-30 år, som kan tänka sig att jobba utomlands en säsong/kortare period eller längre.
tid: 11 februari kl. 10.00 - 15.00
plats: arbetsförmedlingen Uppsala
bangårdsgatan 9, plan 1
det kostar inte att gå kolla, så jag antar att vi ses där!
Sunday bloody sunday
cha, helgen har varit lugn och jag har inte gjort så mycket. Men den har varit speciell på ett märkligt sätt i alla fall.
Lördagen började med att Karl och jag gjorde våra efterlängtade våfflor. Sedan slog jag honom på xbox HELA tiden, eller var det tvärtom? I alla fall så var det bra bra bra bra.
Vi åkte sedan iväg med Kalles mamma för att hälsa på hans mormor på ålderdomshemmet. Åh, mysigare och sötare tant får man leta efter. Hon var så himla härlig, alla andra äldre där var också helt underbara. Älskar the old people! Dem är så glada och man blir nästan varm i hjärtat av att vara med dem.
Av en helt impuls grej så åkte jag och Karl på bio i Gävle, eftersom vi dog av tristess. Vi såg We own the night med Jaoqouin Phenix och Ewa Mendez... Den var sådär, eller ja. Man hade kunnat göra scenerna mycket bättre. Fast den var helt klart värd att se.
Tänk vad fint väder kan göra susen?!
Söndagen har varit ovanligt bra, vaknade med världens bästa människa bredvid mig. Och gick världens längsta och bästa promenad runt Valnäs.
GLAD OCH KÄR är det härligaste som finns.
I just love you.
Dagboken/ Minnet
"Igår var jag tre år, idag är jag sexton"
Hej Dagboken! Eller vad jag nu ska kalla dig?
-Jag kommer tillbaka med ett svar, tills vidare får du ha det orginella namnet.
Klockan är 02.23 den 20/1 -06 och jag halvligger i sängen och tänker sådär extra mycket som man egentligen inte ska göra. Eller ska man? Ibland kanske det är bra att tänka till, istället för att bara rusa in i något. Då tänker jag på tonåren. Den jobbigaste tiden men kanske också den bästa?
"Igår var jag tre år, idag är jag sexton".
Det jag menar med det är att allting går så fasansfullt fort, så att det känns som att jag har missat halva mitt liv. Vem vet, när jag vaknar imorgon så kanske jag är 40. Men nu så är jag sexton och det är nu som jag lever, inte idag och inte imorgon. Visst kan jag kolla tillbaka på minnen och saker som har hänt i mitt liv, det är det som gör mig levande. Jag kan också ta en titt in i framtiden. Men det som jag koncentrerar mig mest på är NU, för det är det som händer Nu som ger mig minnerna. Och det är det vi lever för, även fast det inte alltid är bra. Men det lär oss att rätta till våra misstag och man kan fortfarande suga på dom goda minnerna, för dem tar aldrig slut. Man får alltid nya.
"Jag låter som en tant som försöker att vara poetisk"
Jag sa ju att tiden går fort, nu är jag 60!!!! Jag hann inte ens skriva klart sidan. Dåligt skämt HAHA!.
Jag tror att jag ska kalla dig för Minnet. Jag vet inte, jag får sova på saken. Klockan är 02.44 och det är dags för mig att försöka sova.
Sweet dreams from an old lady!
( baha, jag var ju redan filosof back then)
Full och jävlig
Vad säger man, idag har det varit en ovanlig morgon. Eftersom Sandra och jag vaknade klockan fem på morgonen och var inte kapabla till att somna om. Så ja, vad fan gör man? Det var också en bastu i mitt rum, seriöst så skulle det inte förvåna mig om det var 80 grader. Vi låg där och svettades tillsammans ... hahah eller ja, det där kan man ta på olika sätt!!! Sandra öppnade i alla fall fönstret och något täcke behövde man inte. Orsaken till värmen kan bero på att jag höjde elementet till högsta graden, eftersom Sandra frös så fruktansvärt.
För er som inte vet så har jag min säng precis vid elementet, och mitt rum är inte så stort.
När vi i alla fall äntligen hade lyckats somnat om så ringer klockan.
Jag tror nog att jag satt på sängkanten i tio minuter för att förbereda mig att kliva upp, men till slut så drog jag mig i kragen och gjorde lite ordning på rutinen igen.
Jag tyckte synd om Sandra som mådde piss verkligen, vi styrde upp en riktig lill lördag igår med förfest hos Sarah och krogen i högsta hugg. Jag var fortfarande full när jag vaknade så jag hann aldrig känna av bakfullheten. Tack och lov för det.
Jag var tydligen den enda som klarade av en fylla. Mina kompanjoner, (Kelly, Sarah & Sandra) klarade inte ens att ta sig till skolan. Vilka fjollor säger jag bara! tss.
Ett inlägg om gårdagens bravader kommer också såklart. Men nu måste jag börja med formgivningen innan My tar stryptag om mig.
Ska man skratta eller gråta
Tro inte att du är ensam om att nå blogg toppen!
Kan ju berätta en lite, lite irriterande sak som har hänt mig. Det har ju varit jullov nu i två veckor, så vart man sätter sitt skolkort till tåg/buss, har man inte en sådan stor koll på vart det hamnar. (om man heter Emelie Dreyer, vilket jag har oturen att heta) Så när väl skolan började igen så skulle jag använda det där förbannade kortet. Jag vet inte hur sakerna gör det, men dem har alltid en tendens att få fötter och springa iväg varje gång jag behöver det. Och vem får skulden, jo JAG! Varför? Jag menar, det är inte jag som har satt fötter på grejerna och sagt åt dem att springa emot friheten.
OJ, mobilen ringer! Händer ju aldrig mig.. Thisbe av alla människor! ROLIGT.
were was I? Just det, tågkortet.
I vilket fall så är kortet borta, vems fel det var behöver vi inte gå in närmare på. Jag vet att jag har sagt att jag ska börja motionera, men att jogga till skolan är nog ingenting som jag hurrar över. Eftersom det är ungefär fem mil. Så 300 spänn var det bara att hosta fram för att köpa ett nytt skolkort.
Man har tur, om man sparar kvittot så kan man få tillbaka 150 kronor, om man hittar det försvunna tågkortet. Men det kommer ju inte jag att göra tänker jag för mig själv och ska precis slänga det. När en röst säger till mig: ÄR DU INTE RIKTIGT KLOK? TÄNK OM DU HITTAR KORTET DIN DUMSNUT. Så jag stoppade lugnt och försiktigt ner kvittot i min väska, lite småsur över att rösten hade skrikit åt mig. Jag menar, ta det lite lugnt för tusan det är inte så att världen går under!
Tur var väl det att jag sparade kvittot, för visst hittade jag tågkortet och visst låg det i jackan som jag hade sökt igenom så noga flera gånger. Vad ska man säga?!
The story of my life.
Nu har jag i alla fall köpt ett nytt skolkort alla tre åren. Om jag ska vara stolt över det eller inte har jag inte riktigt bestämt mig för än.
superlicous
Så ja, dagen började kanon verkligen och fortsatte ännu bättre med en väldigt god donut som jag smällde i mig.
I övrigt så har skolan faktiskt varit rolig och jag har fnissat en del med Jan.
Väl hemma så gjorde jag inte engelskan som jag så tappert skulle ta mig an, och inte heller skrev jag något CV, så ett jobb lär ju inte hända än så länge. Får väl extra knäcka utanför Gullans, om det ska bli någon Australien tour överhuvudtaget.
Men en nyttig sak har jag gjort och det är att städat mitt rum, det är bara för att jag ska få fin besök av en dyngrak Sandra och en ännu fullare emelie! Inte för att jag är gäst men vem vill inte göra det fint för sig?
Och kors i taket damdamdamdam (stämningsfull musik) Jag har fixat och sytt fast knapparna på min jacka som hade lostnat till min förbannelse. Och jag gjorde det helt själv utan hjälp, nu skulle min syslöjdslärare bli stolt!
Så nu kan jag stoltsera i morgon med min fina jacka, utan lösa knappar.
Vad sägs som det?!
Jag bara undrar...
svartsjuka, ska det vara något det?
Skulle inte tro det va!
din jäkla fjant.
psst, jag gillar egentligen inte tandläkaren!
Jag har blivit wacko
Tiden går bara för fort, jag förstår inte och jag känner mig jätte förvirrad, för jag hänger verkligen inte med.
I mitt rum så har jag en klocka på väggen som jag har tagit bort batterierna ifrån. För jag måste ha ett rum där tiden verkligen står stilla. Om jag ska vara ärlig så var den största anledningen sömnbrist. Jag blev nämligen tokig när jag inte kunde sova för det eviga tickandet. Så hemma hos mig i mitt lilla rum på kvarnvägen åtta, är klockan alltid kvart i tio. Där inne kan jag försöka komma bort ifrån allt som måste göras och allting som jag skjuter upp, för att jag tänker att det försvinner då och att jag slipper göra det. Vilket är väldigt dumt får då blir det bara mer och mer som måste bli gjort, och mer saker instoppat i mitt huvud som måste göras, men som jag inte gör.
Att stressen styr samhället är nog inte så överraskande trots allt.
Men nu börjar svenskan och då är det bäst att skynda sig så att man inte kommer försent.
Här står nämligen tiden inte stilla.
Välkommen till min nya blogg!
Det är nu man ska komma på något jätte hippt och intressant att skriva om.
Men för mig kommer inte det att vara fallet, inte för att jag inte har försökt.
Trust me, I have!
Men mitt redan så dåliga tålamod har försvunnit och jag känner att frustrationen börjar lägga sig allt djupare.
Så kort och gott-
Välkommen till min nya blogg
Enjoy!
Emelie