emolie

Fan, här måste man ju ligga i och skriva, om man ska hänga med i Lowans takt.
Tro inte att du är ensam om att nå blogg toppen!

Kan ju berätta en lite, lite irriterande sak som har hänt mig. Det har ju varit jullov nu i två veckor, så vart man sätter sitt skolkort till tåg/buss, har man inte en sådan stor koll på vart det hamnar. (om man heter Emelie Dreyer, vilket jag har oturen att heta) Så när väl skolan började igen så skulle jag använda det där förbannade kortet. Jag vet inte hur sakerna gör det, men dem har alltid en tendens att få fötter och springa iväg varje gång jag behöver det. Och vem får skulden, jo JAG! Varför? Jag menar, det är inte jag som har satt fötter på grejerna och sagt åt dem att springa emot friheten. 

OJ, mobilen ringer! Händer ju aldrig mig.. Thisbe av alla människor! ROLIGT.
 
were was I? Just det, tågkortet.

I vilket fall så är kortet borta, vems fel det var behöver vi inte gå in närmare på. Jag vet att jag har sagt att jag ska börja motionera, men att jogga till skolan är nog ingenting som jag hurrar över. Eftersom det är ungefär fem mil. Så 300 spänn var det bara att hosta fram för att köpa ett nytt skolkort.

Man har tur, om man sparar kvittot så kan man få tillbaka 150 kronor, om man hittar det försvunna tågkortet. Men det kommer ju inte jag att göra tänker jag för mig själv och ska precis slänga det. När en röst säger till mig: ÄR DU INTE RIKTIGT KLOK? TÄNK OM DU HITTAR KORTET DIN DUMSNUT. Så jag stoppade lugnt  och försiktigt ner kvittot i min väska, lite småsur över att rösten hade skrikit åt mig. Jag menar, ta det lite lugnt för tusan det är inte så att världen går under!
 
Tur var väl det att jag sparade kvittot, för visst hittade jag tågkortet och visst låg det i jackan som jag hade sökt igenom så noga flera gånger. Vad ska man säga?!

The story of my life.

Nu har jag i alla fall köpt ett nytt skolkort alla tre åren. Om jag ska vara stolt över det eller inte har jag inte riktigt bestämt mig för än.